Ännu en reseblogg

Nepal, skitigt, mycket folk och försäljare...men ett helt magiskt ställe!

 

Kathmandus flygplats,

 

Det var hur mycket folk som helst som väntade i kaoset för att plocka sina väskor från bandet, och alla stod 2 cm ifrån bandet med köer av folk bakom och på  varandra. Det tog ca 1,5 timme för oss att få våra väskor och då var det fortfarande fullt med folk kvar som väntade på sina.

 

Vi tog sen en "taxi", mer en liten nissan micra med stereon på högsta volym med nån indisk hitmusik...

 

Hade inte kunnat föreställa mig att Kathmandu skulle vara en stad med så mycket turister. Det ligger barer och restauranger om vartannat och trekking agenter och trekking affärer finns i tusentals.

 

Det var ju tänkte att vi skulle göra en 10 dagars vipassana kurs, du får alltså inte säga ett ord på 10 dagar samtidigt som du mediterar 10-15 timmar om dagen, vi vaknade tidigt på morgonen för att hinna med lite grejer innan vi skulle mötas för kursstart kl 11.00, vi gick bl a och köpte en jävla massa trekking utrustning och hyrde 2 sovsäckar för att klara av kylan på nätterna i meditations centret.

 

aja, kl slog 11, väskorna, eller i mitt fall en trasig tygpåse, var packade och vi stod och fyllde i en massa regisrtreringspapper. allt klart, välkomna tillbaka kl 13.00 för 1 timmes introduktion.

Vi satt ner på golvet i 1 timme och lyssnade på vad man fick och inte fick göra, mest då vad man inte fick göra, titta på någon, äta efter kl 11.00,sova längre än 04.00, sitta på samma sida som det andra könet, bla bla bla...

Vi fick i stort sett inte göra nåt förutom sitta ner och meditera för att inte störa varken oss själva eller någon annan i 10 dagar.

 

Timmen var klar och det var dags att ställa sig upp, redan där tog det stopp. Benen hade ju nästan låst sig så jag haltade nog värre än en stelopererad gammal gube.

Fick halta mig ut ur lokalen utan att titta på Alex och där skulle vi vänta på bussar som skulle ta oss till centret där vi skulle vara.

Vi satt där ute en bra stund och bara väntade och till sist blev det bara så att vi gick därifrån...

Det kanske skulle vara kul att prova men va fan, vi är inte sånna människor, sitta där och vara tyst och glo ut i ingenting, ne du då finns det roligare grejer att göra...Alex var lite sjuk också...

 

Vi bestämde oss därefter att göra Everest trekken tidigare, men innan det skulle djungel Tarzan inom oss få sitt.

 

Vi åkte ner till en nationalpark som heter Chitwan, som på nepalesiska betyder "Djungelns hjärta", det skulle tydligen finnas både noshörningar, elefanter och tigrar där.

När vi kom dit gick vi, med en guide, ut på en liten tur ut genom byn in i vildmarken. Vi såg då vår första absolut vilda noshörning, liggandes i floden för att svalka sig och gjorde inte mer än så. Naturen kändes lite som att vara på Afrikas slätter med platt mark en stor flod och djungeln bakom...

 

Efter en liten bira vid floden till solnedgången gick vi hem genom ett fält, ett cannabis fält!

cannabis växter helt fritt där nere precis som ogräs, vilket det var från början.

Det var en ganska stor chock att se så mycket cannabis som bara är där, fritt för vem som helst att gå igenom för att komma till floden. Jag hade mer föreställt mig mörka rastas med dreadlocks stå med automatvapen vaktandes för att absolut ingen ens skulle kunna se in...

vad fel man kan ha...

 

Dag 2 gick vi upp väldigt tidigt för att rida på en elefant genom djungeln, vi ser 100 tals hjortar och när vi kommer till en flod ligger det 4 st noshörningar och badar, men dem likaså den dagen innan låg bara där för att undkomma värmen.

Jag är inte riktigt för att rida på elefanter eftersom dem behandlas ganska illa, men det såg ändå ut som han klarade våran vikt och inte var alltför ledsen, med tanke på hur hjärntvättade och slagna dem blivit...

 

eftermiddagen började med en kanot tur med en träkanot som var ungefär lika stabil som en enbent stol, hade ju nästan träningsverk av allt stabiliserande med kroppen. Hade inte jättelust att trilla i plurret med tanke på alla krokodiler som var där i.

Väl ur det där schabraket låg det en relativt stor krokodil 5 meter ifrån oss i vattenbrynet och solade lite.

 

Vi gick en bra bit utmed floden för guiden såg en stor noshörning som stod och käkade i vattnet en bit bort, så vi skyndade oss långsamt ditåt för att få i alla fall en glimt av den innan den gav sig iväg på nya äventyr.

Vi kom dit och den gav sig inte av, så vi fortsatte lite längre fram, och lite till...det är då guiden säger att denna hane verkar vara en aggressiv typ eftersom han saknar ett öra och har bara lite av sitt horn kvar, måste därför ha varit i många strider.

i alla fall så kommer vi ca 30 meter ifrån den när guiden säger att vi måste stanna där, noshörningar kan springa upp till 40 km/h och lätt döda oss om den vill. Jag därimot ville ha lite bättre bilder lite längre fram, så jag gick lite åt sidan så tyst jag kunde för att inte väcka uppmärksamhet, gick lite längre fram när han går ur vattnet och tittar upp. Sen börjar han springa, emot oss. Guiden skriker, RUN, och vi springer allt vi har och han efter, då stannar guiden, vänder sig emot honom och vevar med en pinne, då stannar han och går ner mot vattnet igen...

 

Adrenalin, det var en häftig upplevelse...

 

dagen avslutades med lite mat och nån bira innan vi skulle upp 6.30 dagen efter för lite mer djungel innan bussen tog oss tillbaka till Kathmandu.

 

där är vi nu och allt är bokat, betalat och klart... vi åker till flygplatsen imorgon bitti kl 06.00 för att hoppa på en av världens farligaste flygningar, 35 min flygning i ett Micro plan där man behöver öronproppar för att sedan landa på världens kortaste landningsbana som avslutas med ett stup om dem inte hinner stanna...

men det är nog inte första gången piloterna gör denna flygning.

sen börjar 14 dagar av vandring uppför världens högsta berg...

 

ses om 14!